Kallmyren

En savoir plus sur le livre

År 1990, Stentrsk i Sverige. En lapp lämnad på köksbordet. "Älskling, jag gick ut för att plocka hallon. Jag måste lämna lägenheten. Markus är hos Karin." Sedan en stjärna i det nedre högra hörnet, den som såg ut som ett ärr efter ett kejsarsnitt. Undertecknad av Helena. Mörkret föll, men Helena och barnet kom inte hem. Ljudet av insekter ledde räddningsteamet, ett dovt surr av tusentals blodtörstiga myggor. Flickan hade länge slutat skrika. Myror gick in och ut ur hennes mun. De trodde att hon var död, men när hundvakten Petterson lyfte henne, gav hon ifrån sig ett tyst stön. Barnet överlevde, men Helena gjorde det inte. Hennes kropp har aldrig hittats. Hon förblev försvunnen. Den kalla myren blev hennes grav. Viking Stormberg har aldrig kommit över förlusten av sin fru. Han levde endast för sina barn och sitt arbete inom polisen i Stentrsk, och hade en besatthet av myrar. Decennier passerar. En fredagseftermiddag i augusti 2020 landar ett brev i Markus, Vikings och Helenas son, brevlåda. Ett hot, eller kanske en varning, skrivet med Helenas handstil och undertecknat med hennes symbol: stjärnan. Viking måste fråga sig själv om han håller på att bli galen, om han ser spöken, eller om en yttre kraft hotar honom och hans familj - och i så fall, vem eller vad.