Ruth Henry Livres

I Unica Zürns texter skildras möten med konstnärer, kärlek, märkliga sammanträffanden, sinnessjukdom och vistelser på sjukhus på ett sätt som kan föra tankarna till Sylvia Plaths "Glaskupan", Leonora Carringtons "Down Below" och Janet Frames och Anna Kavans verk. Zürns hallucinatoriska prosa målar upp bilden av ett mörkt medvetande med många hemligheter, ofta ångestdrabbat och besatt av att skriva anagram samt tolka siffror och teckens dolda betydelser.”Men när man inte längre står ut med det normala livet – väljer man ‘den andra sidan’.”Så skriver Unica Zürn i ”MistAKE” (1964) i ett första utkast till romanen Jasminmannen som, samman med Mörk vår, gavs ut i översättning av Helena Eriksson på Vertigo för tio år sedan. Semester på Maison Blanche kan ses som uppföljaren. I sitt efterord till dessa överväldigande prosatexter berättar översättaren Helena Eriksson om Zürns liv och verk.

«Je crois à résolution future de ces deux états, en apparence si contradictoires, que sont le rêve et la réalité, en une sorte de réalité absolue, de surréalité, si l'on peut ainsi dire. C'est à sa conquête que je vais, certain de n'y pas parvenir mais trop insoucieux de ma mort pour ne pas supputer un peu les joies d'une telle possession.» Des projets et des promesses du premier Manifeste du surréalisme (1924) aux prises de position, politiques et polémiques, affirmées dans le Second Manifeste du surréalisme (1930), se dessine ici une théorie de l'expérience esthétique qui a bouleversé tous les domaines de la création au XXe siécle.